Nattliga bryderier

Nu har Ida åkt hem och det känns minst sagt tomt. Ingen liten fartfläkt som yrar omkring bakom mig och provar kläder och dansar. Tur att jag inte bor ensam här i storstan för det hade tagit knäcken på mig. Då skulle jag gå runt och grubbla dagarna i ända, det gör jag ändå så det räcker och blir över. Om jag inte grubblar på dagen så förföljer tankarna mig i drömmen, jag tror jag blir galen snart. Hoppas det släpper snart, önskar inget hellre.


Två bilder till på finaste Ida. Saknar dig redan ska du veta!